Idag mår jag bra, konstigt nog! Vi hade TP-kväll hemma hos Malin och Pea och de bjöd på vår vinnarmiddag. Maten var sjukt god, drinkarna sjukt goda, vinet sjukt gott och sällskapet var det inte hellers så stora fel på ;)

Jag kunde dock inte riktigt slappna av, för jag hade så dåligt samvete att lämna bort Freja när hon är förkyld. Men men, det hade gått bra iaf och jag vet att hon blir ompysslad till max när hon sover borta!

Nu ska vi åka och hämta vår lilla trollunge och sen ska vi laga brunch, får se om Mallan och Pea orkar pallra sig hit...=)

Regnet det bara öser ner....Vaknade för en stund sedan, har fått sova hela natten för Freja, det var välbehövligt. Det underlättar dock inte mitt humör att titta ut genom fönstret.... Vi är bjudna på fest hem till Erika och Jimmy ikväll, men jag orkar verkilgen inte. Freja ska sova hos pappa, men känner de för att åka in till cityfesten och trotsa vädret så är det helt okej för mig. Tycker dock att det skulle vara mysigt för henne att få sova där eftersom de inte har velat ha henne en enda natt på snart två år...Jag vill inte behöva tjata för att få barnvakt, men det är aldrig någon som anmäler sig frivilligt....Märks det att jag är lite nere? Känns som att allt jag skriver har en negativ klang, men det är så det känns nu. Allt är skit. Bäbisen är död, Malin min bästaste ska flytta till Sundsvall och hantverkarna som har gjort om vårt badrum har jag lust att strypa....

Det är jobbigt nu, det har nog slagit mig tillslut att jag verkligen inte är gravid längre. Att min mage är tom och att resterna gör sig påminda i mina trosor än....Jag vill inte förstå, men verkligheten ser ut så här och jag antar att det bästa är att gå vidare...men vad gör man om kroppen inte låter en gå vidare? Det visar fortfarande + när jag tar gravtest.... När återgår allt till det normala, med ägglossning som man desperat ska försöka träffa. Orkar jag? Hur fan ska det gå till?