Tore och Frejas Mamma

Jag läste just ett inlägg på familjeliv angående om en mamma skulle köpa en klänning till sin 4årig son då det var sonens högsta dröm. Mamman ville att sonen skulle få ha klänning men samtidigt ville hon inte att han skulle bli retad på förskolan. Det är ett tufft dilemma, min första tanke är att självklart ska grabben få en klänning om han vill ha det, men samtidigt vill man som föräldrer göra allt i sin makt för att ens barn ska må bra. Och ett barn som blir mobbat mår inte bra. Vem ska då ta första steget om vi inte vill att våra barn ska vara de som bryter könsmönstren? kommer det någonsin att ske en förändring?? Jag vet inte.... I början av min lärarutbildning kunde jag spy på all genusforskning vi fick ta del av, men efter 2 år så är jag numera inbiten genustänkare som gör allt för att inte behandla barnen olika pga deras kön. Sist jag arbetade på förskolan så hittade jag ett hårspänne på govlet, jag plockade upp det och frågade vems det var. En liten pojke kommer och säger att det är hans. 1 sekund hade jag lust att fråga om han var säker på att det var hans, det var min gamla inbitna hjärna som tänkte, men istället svarar jag och frågar om han vill ha hjälp att sätta i det i håret...