Tore och Frejas Mamma

Vi har varit på Gotland i veckan, en semester blandad med känslor. Stugan var väl sådär, men för 2500 kr kan man kanske inte förvänta sig något slott. Det gjorde dock inte så mycket eftersom vi knappt var där utan utnyttjade ön till tusen. Vi strosade i Visby, var till Fårö och kollade på allt man ska kolla på där, badade på Tofta, åt lamm, käkade massa glass... Ungefär som i en liten semesterbubbla....Alldeles underbart, tills jag en dag börjar blöda.....


Blödningarna kom lite sporadiska under dagen vi var på fårö....Vid 7 på kvällen ville jag åka och kolla vad det var, jag var helt övertygad om att det var ett pök som skadat slemhinnorna eftersom det var så lite blod, men som sagt ville jag ändå kolla. Vid 8 tiden på kvällen åkte jag in ensam till Visby lasarett, Freja var så trött att Mathias fick stanna hemma och lägga henne.

Jag fick komma in och göra ett vaginalt ultraljud. Så fort doktorn kollade på skärmen förstod jag att något var fel.....Bäbisen hade dött redan i v.8 och legat död i mig i över en månad. Jag kommer ihåg att jag vid den tidpunkten hade sjukt ont i magen, men jag trodde inte att det hade med bäbisen att göra eftersom det inte kom något blod....

Jag bröt ihop så klart, grät som ett litet barn, efter Mathias, efter Freja och för att min lilla bäbis var död.....

Tid bokades för skrapning dagen efter kl 8... Allt gick bra, jag blev sövd men piggnade till kort därefter och kunde strosa på stan på eftermiddagen...

Nu blickar jag framåt, jag kan nog inte riktigt fatta det här ännu, men vi ska försöka få till en ny bäbis så fort som möjligt...