Konstigt vatten?!

Igår var jag törstig, det är jag förresten jämt när jag är gravid. Efter att ha hällt upp ett stort glas vatten och svept det i ett kör spreds en eftersmak i munnen som påminde om geggamoja. Efter att ha luktat på de sista dropparna i glaset var jag tvungen att fråga Mathias om även han kände denna avloppsdoft eller om det var mina gravidhormoner som spelade mig ett spratt. Men även han kände dem. Då försökte vi spola ordentligt, säkert 20 minuter och tänkte att det säkert hamnat något konstigt i rören eftersom lägenheten vi bor i har stått tom i nästan ett år. Inget resultat.

Då tar jag mod till mig och går ner till grannen Cyklopöga, hon kräver en närmare beskrivning:

Cyklopöga är mammas granne som bor en trapp under oss, hon bär de största par glasögon någon någonsin har skådat och hon står konstant och spanar ut ur fönstret bakom de nerfällda persiennerna som är vinklade så att hon ser ut och de på gatan inte ser in. (tror hon ja, i själva verket syns hon hur bra som helst). Varenda gång man går upp för trappen måste man smyga, för annars sticker hon garanterat ut huvudet och försöker bjuda in en på kaffe, glass, you name it, she's got it!...


... Det var alltså till denna tant jag stövlade ner till för att höra om även hennes vatten smakade illa. När jag plingade på öppnas dörren på två sekunder som om hon stod och väntade och sedan för jag höra om hur hon har urinvägsinfektion och måste dricka så mycket vatten och hennes vatten får det inte vara något fel pål, för oj oj oj hur ska det då gå? Jag gick fram till hennes kran och tar ett glas och ser att vattnet nu även fått en mystisk grön färg, jag luktar på det och känner att jag rynkar på näsan. Cyklopöga å andra sidan varken ser eller känner någon doft. Jag säger att jag ska gå upp och ringa sandviken energi vilket jag gör och de svarade att de skulle kolla upp vad det kunde vara.

Varje gång vi gick ut resten av dagen öppnade cyklopöga dörren och frågade om hon kunde dricka vattnet, för oj oj oj hon hade ju faktiskt urinvägsinfektion och doktorn hade minsann sagt att hon skulle dricka minst tre glas i timmen. Vi förklarade igen att vattnet inte var bra, men att vi inte visste mer.

Sen kl 21.30 ringde sandvikenergi upp oss eftersom vi tydligen anmält först och  berättade att de skulle ställa ut en stor vattentank här imorgon (läs idag). Så hoppas det ordnar sig för den oroliga tanten, själv kokade vi vattnet, men oj oj oj det kanske inte hjälpte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback