Tore och Frejas Mamma

Jag har nu varit gravid i snart 7 veckor. Inte så länge kan man tycka. När jag var gravid med Freja var 7 veckor en oändlighet. Dels för att man längtade så man höll på att spricka och dels för att jag spydde som en kvast större delen av graviditeten. Jag hade dessutom så svällde ben att jag tvingades leva med stödstrumpor dygnet runt + hjärtklappning som var riktigt otäck. Just ja höll på att glömma att jag var på väg att få graviditetsdiabetes också.

Från dag ett med Frejas graviditet spydde jag alltså, med andra var jag helt övertygad om att det skulle bli likadant med bäbis nr 2. Men hör och häpna, jag mår som en prinsessa! Veckan innan jag tog gravtest mådde jag riktigt illa, brösten ömma, jag kissade minst 20 ggr på ett dygn. Med andra ord typiska symptomer. Sen en dag efter jag tagit gravtest råkade jag spy i en tants syrenbuske på väg ner på stan + att jag var lite trött.

Nu till det magiska, de senaste 5 dagarna är alla symptom som bortblåsta förutom tuttarna som är överblåsta ;) de har växt minst en storlek redan. Tack och bock! Men inget illamående, ingen spexciell trötthet och inga andra besvär! Yes, låt snälla detta hålla i sig!