hormoner
Ps. säg inte till nån att jag kröp upp i soffan när jag kom hem och grät en skvätt för att det var så skönt att vara hemma och veta att jag var inom räckhåll. Ds
Och jag hade en rolig kväll trots allt. Andreas Jonsson kommer vinna hela skiten i år! Bästa låten jag hört på länge =)
Det där är helt normalt. Jag ammade Emilia i 1½ år och Evelina i 1 år, och jag hade panik redan 30 minuter efter att jag lämnade hemmet. Så fort jag kom hem igen, så var det nästan så att man petade liv i de små bara för att få ha dom nära och amma lite, och det var inte bara en gång som nån tår trillade ner längs kinden när man satt där med bebis vid tutten. Så dubbla känslor över det där, dels var det skönt med lite egentid, men samtidigt längtade man hem som tusan. Men inget konstigt med det :)
Känner igen det där :) får ångest så fort jag går utanför dörren när jag ska iväg och handla eller nåt. Men det är himla mysigt att komma hem :)
haha oj va jag känner igen mig :) jag ammade kanske Irma i 2 månader men ja vet inte om d beror på det lr ej men ja känner mig beroende av cornelis på ett helt annat sätt, jag tror att ja är mer "hönsig" denna gång. Första gången tyckte ja inte d gjorde nå om irma låg å skrek i sin säng lite huvudsaken va ju att hon sov i sin egen säng, skriker cornelis tar ja upp honom direkt å tycker såå synd om honom. :) När nån höll i Irma å hon började grina tog ja d med ro hon ska ju kunna va hos andra också tänkte ja, skriker cornelis vill jag bara rycka honom ur famnen på den som bär runt på honom :) haha vet inte varför d är så men jag är oroad för hur ja kommer bli om vi skaffar ett tredje barn, ska jag bli ännu töntigare då? haha